Helgen

7-9/8 komiskt att alla sifforna ligger bredvid varandra, men iallafall, vi är ju inte här för att disskutera siffror vad jag vet.
Helgen var det kräftskiva på Sunneskär, vilket det är varje år. Lekar på lördag, bestående av en fem-kamp. Fiska båt ( små leksaks båtar så alltså, inte stora segelbåtar) kasta sandsäckar i rutor ( 1-3 poäng) spruta men en vattenslag i en hink( en håller hinken och den andra i vattenslagen, men ett avstånd av cirka 5 meter.) Kasta hansalina i livboj( ni vet en sån lina som man slänger i till don som har ramlat överbord) och försöka träffa en liggade hink med en tennisboll( inuti hinken så klart då.) Sen när alla så smidigt hade gjort alla grenarna så var det lite lunch innan det var dags för prisutdelning. Vi behöver inte nämna hur sent mitt lag blev uppropat utan vi kan bara konstatera att fem-kamp inte är min starka sida.
Sen övergick dagen i en annan tradition nämligen att simma simborgarmärket. 2oo meter alltså, shit va långt. Men jag klarade de, lite stolt är jag att jag trotsade alla brännmaneter, det är faktiskt en väldigt bra grej att kolla att man faktiskt kan simma så långt och det är längre än vad man tror.
Alla som simmade fick då köpa ett märke och då fick man en lott med ett nummer på, sen gick det även runt fyra killar och sålde andra lotter som vi senare hade dragning på. Jag vann faktiskt på en av min lotter.

Sen kom även den äldre brorden Corsman med en jättestor ribb som vi fick åka en sväng i, riktigt kul faktiskt att studsa fram i 40 knop.
Så kom då äntligen själva kräftskivan med allt vad det innebär med kräftor, räkor, nubbar och allt. Sent blev det också innan man kom i säng, men roliga hade vi iallafall.
På söndagen är det alltid kappseglingar, en junior klass och en senior. Jag och Sofie seglade tillsammans i juniorklassen. Och herre gud vilken dålig start vi fick alltså, men vi lyckades segla upp oss och på slör/halvvind/länsen (vinden vred väldigt konstigt) så lyckades vi segla förbi dom andra. Men vi gjorde en tabbe och gick för nära land och lyckades då göra en grunstötning, vilket självklart gjorde att vi tappade väldigt mkt tid. Men det vissade sig löna sig längre fram för när vi kom glidande i sundet så behövde vi bara lova upp till en vanlig halvvind ungefär medan dom andra som låg längre ner fick kryssa sig upp och vi kunde enkelt gå förbi dom och vinna racet. Såå, för fjärde året i rad har vi nu junior buckalen hemma hos oss, det börjar bli lite jobbigt faktiskt. Men men, är man duktig så är man..



Tyvärr får ni inget boktips nu eftersom det är tre inlägg idag så kolla i det sista som heter "Första dagen på lägret & jag älskar Emelie"



ByeBye

Lellelove